ToDeJ

Maria har börjat på ridskola. Var å fixa ridkläder å graj i söndags (tack Kickan) i När å så i går var det dags. Men eftersom min stora töis har ganska dåligt självförtroende så kom prestationsångesten krypande frammåt eftermiddagen. Å när det va dags å klä på sig å åka var det dags.... Kläderna va knöliga, jackan ful, strumporna larviga å skorna för små. Oh som grädde på moset så tycker hon att hon e FUL! Stackars lilla barn som har såna krav på sig själv! Naj, hon hade ångrat sig, hon ville inte gå å rida! Tårarna rann å ja såg paniken i hennes ögon. Men elak morsa som man e (fast ja vet att ja inte e d) så sa ja lungt å sansat fast ja brann inombords att vi åker å prövar en gång sen kan du säga om du vill gå eller inte.
Nej, nej, nej! det ville hon absolut inte! Som tur va så hade hon sin kompis Julia som gick upp till henne å sa att hon va jättefin å att allt kommer att gå jätte bra.Julia går oxå i samma ridgrupp plus en annan tjej i samma klass, Tova. Så det e ju bara de två tjejer hon leker med annars som går i den gruppen.

Till slut kom vi iväg å som vanligt när Maria står inför nya utmaningar så vill hon bara krypa in i sig själv. Då e det bra med folk som inte e räddaför att puscha på. För när vi väl kom dit så tog en som hette Lena över. Ja berätta för henne hur landet låg och hur Maria e som person. Okej sa hon å tog sig an Maria. Sen fick hon hämta ryktlådan å rykta hästen sjäv, hämta trens å sadel å sätta på det, med lite hjälp förståss.

Sen bar det av till ridhuset. Maria upp på hästen å sen släppte nog nervositeten lite, för efter att ha kännt in hästen, som hette Fjalar, så kände hon sig säkrare. Å så fick hon upp Fjalar i skritt. Å Maria lös i hela ansiktet! Hon tyckte det var så kul! Efter att hon sadlat av hästen å vi gick till bilen igen så sa hon att hon ville hit nästa vecka med! Va glad ja blev. Det hjälper å stå på sig. Men usch va jobbigt d e å va "elak".

Sen va d Adam. Han va med under dessa två timmar i stallet, å ja skoja inte men han va nog inte tyst i tre minuter ens... Munnen gick i ett, han bullra på om det ena å d andra. Om va han har gjort, va han ska göra, va han kan å va Maria kan å inte kan. Ute i ridhuset så va han inte stilla å tyst i en sekund. Sa till honom 1000 gånger att han kan inte va så högljudd ( han har en väldig basröst när han prata å den e HÖG) för då kan han skrämma hästarna, å tjejerna hör inte vad ridläraren säger. Säger å säger sa Adam. Hon behöver väll inte prata så mycket. Å han fladdra hit å dit, så nästa vecka måste ja fixa barnvakt till honom under dessa två timmar för det går bara inte å ha med honom. Känns elakt, men han distraherar de andra med sitt buller. Nog med att det e två bebisar där som kan sätta igång och skrika för full hals..

Fastlands resan gick bra, förutom att Gps´n lura ut oss på en omväg.. Den valde ju inte den närmsta vägen precis... Så det tog lite längre tid å komma till Motala än beräknat, men till slut va vi framme. Å så vart det en sväng till Ikea i Linköping med. Fast det vart inte så mycke, handla för typ 400 spänn.. Snål... Fast Lena va värre.. 9 svenska riksdaler spenderade hon på en klädroller :-) Men tack för sällskapet iaf!